Bindvävsmassage

Denna massage går ut på att med speciella handgrepp massera hudens bindväv och på så sätt töja den. Genom detta kan man på reflexologisk väg via det autonoma nervsystemet påverka inte organ. Det är den massageform som har absolut störst påverkan på blodgenomströmningen i kroppen. Den här metoden utvecklades 1929 av sjukgymnasten Elisabeth Dicke i Tyskland. Hon upptäckte den när hon genom att massera sig själv motverkade en svår cirkulationsrubbning i ett ben och räddade det från amputation. Metoden används av sjukgymnaster i flera länder och kom till Sverige under 1970-talet.

Hudområden på kroppen och inre organ delar ofta samma autonoma nervförsörjning. Vid sjukdomar och andra störningar kan förändringar visa sig på det drabbade inre organets motsvarande område på kroppen. Det finns hud- och muskelzoner som ger upphov till spontana besvär samt bindvävszoner som vanligtvis först upptäcks vid en undersökning. Rygg och bäcken är de områden på kroppen som då används för att ställa diagnos.

Förändringar i en bindvävszon märks av främst som en nedsatt rörlighet mellan hudlagren. Bindvävsmassage tillämpas vid olika slags problem såsom huvudvärk, förstoppning, brännskador, cirkulationsrubbningar samt reumatiska sjukdomar.

Vid problem där bindvävsmassage har ordinerats sker alltid en grundbehandling som består av binbvävsmassage på bäcken, rygg och buk. Beroende på besvärens art behandlas sedan andra delar av kroppen.

Bindvävsmassage har olika tekniker;

• Underhudsteknik; en kontinuerlig dragning som känns skärande eller rispande. Om behandlingen utförs felaktigt kan det leda till huvudvärk, svettningar eller en brännande känsla i den behandlade kroppsdelen.
• Fasciateknik; med hjälp av fingrarna drar massören i huden.
• Lösgörande teknik; en form av den traditionella hudrullningen

Hudteknik; en mer skonsam art än underhudsteknik där massören arbetar med lärra dragningar.

Följ länken för att hitta mer bra information om "Bindvävsmassage"